Då blir detta min första bekännelse, guuu så roligt!
JAG SAKNAR SKOLAN, pinsamt att säga det kanske men så är det. Eftersom då hade man någonstans att gå till varje dag och bara det var en trygghet i säg och alla ens vänner fanns där. Det är synd att man faktiskt måste sluta skolan för att uppskatta den. Man hde någonting att göra varje dag och vad gör jag om dagarna? Jag bloggar och dricker kaffe, bleker håret och mycket mer än så blir det inte. Jag träffar mina vänner då och då men inte varje dag och det blir väldigt många ensamma långa dagar. Jag vet att jag låter som värsta nollan men detta är faktiskt diamantsplitters bekännelser och så är det. Tänk efter själva, man vill egentligen inte förlora tryggheten som finns när man går i skolan men oftast så är det pinsamt att erkänna det.